Grand Belial´s Key - Mocking the philanthropist (1997)

Grand Belial´s Key, jag vet inte riktigt vart jag ska börja här.
Första gången jag fick nys om detta band, så åkte jag till repulsive, köpte mig en kaffe och satte mig för att lyssna på bandet, just den här plattan då.
Mitt första intryck var som så att jag inte kunde fatta huruvida detta kan vara kallat Black metal, musikmässigt alltså.
Det lät vid första lyssningen av de två första låtarna "Foul parody of the lords supper" och "Shemhamforash" som vilket, lite hårdare hårdrocksband som helst.
Trots allt lovordande och prisande ifrån höger o vänster så kunde jag verkligen inte få in storheten i det här.
Ett par månader efteråt satt jag och funderade över det här bandet och varför dom är så stora inom underground (hur stora dom är är även det en tolkningsfråga).
Jag bestämde mig för att beställa hem denna och plattan efter "Judeobeast assassination". Denna gång blev jag ist överraskad av hur bra jag tyckte att det var, jag läste texterna samtidigt och fick såattsäga en klarare bild av det hela. Sjukt sarkastiskt hat över Judisk-kristendom, så jag hade mig en väldigt rolig stund må jag säga. Här har du homoerotik, kristendom som söker sig långt tillbaka i tiden, och fokuseras alltså inte på det typiska black-metal-satan-mot-gud-1-0, om man vill se det så.
Verkligen tänkvärda texter om än brutala och inte för allmänheten. Så det här bandet är ingenting du hittar på Ginza eller Bengans, utan prova ist lite mindre välsorterade butiker samt hemsidor som gärna ska vara specialiserade på black metal och death metal. Ett ypperligt exempel är Total Holocaust records, har ni inte besökt denna utmärkta sida så gör det, if you´re into svartrock av den mer undangömda sorten.
Iaf, den här startar som sagt med "Foul parody of the lords supper" och är en låt med ganska så mycket fart i, det är lite headbang-black metal. Och en sak man måste säga om detta band är att dom nästan låter "glada" ist för det vanliga bm-deppigheten. Här låter riffen liksom..perverst glada på något sätt.
Skitfränt givetvis, då detta är någonting som verkligen sticker ut ifrån mängden.
Om du har hört bandet "Arghoslent" som också har koppling till detta band, så vet du vad jag pratar om. Det är brutalt, skitigt och så jävla svängande samt med en hel del "fina" slingor som du går och nynnar på. Missförstå mig rätt, detta är inte MELODIÖST alá Dimmu Borgir osv, utan det här är..ja melomörkt kan man väl säga om jag tillåts tänja på ordboken lite.
Och ja..lyriken är någonting man verkligen memorerar..det är verkligen så härligt svart humoristiskt hat så det blir alldeles underbart.
Att gå igenom låt för låt är även här ganska överflödigt då jag tycker att det här är en skiva man ska höra i sin helhet, men kan väl dock säga att första låten och 6e låten "Sumerian Fairytale" är riktiga standouts som borde höras av varje blackmetal-skalle där ute.
Men som jag sa innan.. detta är inte för black metal-lyssnaren i allmänhet, så var beredd på att det inte är som du förväntat dig.
För mig växer det mer och mer och i detta NU, kan jag plattan utan och innan och uppskattar den faktiskt väldigt mycket.
Vem vet vad jag tycker om ytterligare 2 månader?

7 / 10