Heresi - Psalm II - Infusco Ignis (2006)

ojojOJOJ!
Hur jävla fel kan jag ha egentligen? Jag har ända sedan första början dömt ut "Heresi" som ett riktigt skitband, då jag personligen inte är större fan av "Ondskapt" som huvudmannen Skamfer även där figurerar i.
Jag har haft för mig i flera år att jag hört någon låt med Heresi som jag då tyckte lät precis som Ondskapt och därför slängde det rakt i sjön.
Häromdagen så gjorde jag iaf ett nytt försök med "Heresi" och tankade hem senaste alstret PSALM II.
Gick och la mig och drog på plattan runt halv 2 på natten.
..och tji fick den Fredrik.
Jag blev helt skoningslöst attackerad av Skamfers skapelse och jag tyckte det lät helt jävla fantastiskt! Ja faktiskt.
Första låten "Liothe" går igång utan krussiduller med breakneck 1takt speed, som alltid är helt och hållet välkommet inom bm.
Riffen är typiskt för halvmelodiska black metalband, nynniga och jag finner mig även flera dagar efteråt nynna på denna sång. Helt klart en riktig dänga.
Låt nr 2: Bevingad och försedd med Horn. (ja lyriken är på svenska, men låt er inte bli avskräckta för det). Går tyvärr i ungefär samma stil som första låten och plattans övriga tre spår, första låten är absolut det som gör skivan minnesvärd.
Det här är black metal för headbangpubliken och även de som gillar att fördjupa sig i andra bands lyrik såsom Funeral Mist, DsO, Ofermod..ja helt enkelt åt det mer religiösa hållet.
Tyvärr så finner jag inte så jättemycket ord för ett album som "Psalm II". Känner du dig less på att bläddra bland dina egna skivor och alltid återkomma till samma album om och om igen, så är helt klart detta en uppfriskning, fast heller ingenting som skiljer sig nämnvärt ifrån dina övriga bm-bögar.
Det enda jag säkerligen vet om den här skivan är att den var riktigt bra på ett OKEY slätstruket vis, eftersom som jag sa, den inte skiljer sig så mycket.
Men den funkar vilken dag som helst, och har absolut minnesvärda låtar. Inte minst den första som jag i skrivande stund faktiskt ännu nynnar på.
I jämförelse med nämnda Funeral Mist´s Maranatha eller Deathspell Omega´s "Si Monumentum.." har den dock inte mycket att erbjuda.
Men som helhet och för sig själv, är det helt klart en platta att hänga sig eller åtminstone skära sig lite i armarna till.. och det är väl bara positivt i dessa kretsar. Eller?

Funkar i stort sett alla dagar!

6 / 10

Fides Inversa - Hanc Aciem Sola Retundit Virtus (The Algolagnia Divine) (2009)

Ett PAR gånger om år, (och observera då ETT PAR) kommer det ut någonting som är iögonfallande direkt tack vare snyggt arbete med layout osv.
Italenska och helt färska bandet "Fides Inversa", vars två medlemmar och huvudmän, önskar vara komplett okända med förklaringen att detta album behöver ingen närmare beskrivning av skaparna eller whatsoever, det är ett "Mörkrets och ondskans" monument.
Hur jävla mycket mer black metal kan det bli?
Jag åkte som vanligt in till mitt porrställle Repulsive, och plockade upp denna platta i inbyte mot några mindre bra skivor från min egen samling.
Butiksinnehavaren kunde inte fatta hur jag kunde vara så sent ute med att plocka upp "Fides Inversa", jag skyllde på pungbråck.
Väl hemma, obligatoriska kaffet och lugnat sinne inför det som skulle komma.
Första låten av 4, går igång med ett, enligt mig, ganska bisarrt intro, som att stå helt ensam på en begravning ungefär. (det är bara du och kistan hehe), håller på runt 1.30min tills själva låten brakar igång med ett väldigt typiskt och sönderlånat, men tillika jävligt snyggt riff. Jag finner mig själv komma i stämning direkt, börjar trumma på mina Pearl av modell luft och bara lever mig in i vad som förmedlas.
Vi snackar alltså om Black metal som är..ja i den klassiskt hårda skolan. Tänk er "Deathspell omega" minus deras komplexa trumspel och lägg till det lite mer hederliga dubbeltramp-våldet, samt jävligt tight blastbeat, så förstår du nog vart detta är påväg.
Resterande av låtarna maler på i ungefär samma takt och stil, och man förstår mer och mer ju längre plattan går vad huvudmännen menar med att det är ett mörkrets monument. Hela skivan är verkligen präglad av så jävla mycket illasinnat "evilness" som bara kan komma fram ur huvudet på folk som VET hur dom vill ha sitt black metal. Det funkar helt klart för mig.
Minussidan på detta album är att dessa fyra låtar har lite tendens att bli tjatiga, det är sällan det händer någonting som får dig att titta upp och bara: Wow!
Visserligen finns det ett stycke klassiskt mellanspel i första låten som helt klart är minnesvärt, men det är inte så mycket mer än det. På en EP hade det funkat alla dagar, men en hel fullängdare FÅR bara inte ha EN ENDA överaskning för att det ska bli full pott.
Det som tröstar mig här, är att det här är ändå italienarnas debutalbum, så givetvis ser jag fram emot kommande släpp och får då se vart utveckling placerat dom.
Utöver allting. Detta är black metal som den ska låta enligt mina öron när det gäller "Straight forward orthodox Black metal", det är helt felfritt om man ser det på så sätt, men som sagt, skivan lämnar lite att önska och det hoppas jag på till nästa släpp.
Annars så är det här en platta du helt klart ska köpa om du anser dig vara anhängare till djävulen. Moahah

Italienska "Fides Inversa" visar absolut vart blackmetal-skåpet ska stå!

7 / 10

Armagedda - Ond Spiritism (2004)

Holy fucking fitta!
Detta är ett band, som för mig tyvärr varit relativt eller komplett okänt för mig tills för något år sen, då jag såg folk runtom på olika metalforum snacka om detta album som det "Bästa black metal albumet någonsin". Brydde mig dock inte nämnvärt, då jag hade snöat in som bara den på Dsbm (Depressiv suicidal black metal) för just den perioden.
Det här bandet, "Armagedda" är ett band ifrån mina hemtrakter Norrland och bildades runt 98-99.
Och faktiskt haft självaste "E" (Watain) som sessiondrummer, och det var just det som fick mig att faktiskt tanka hem den här skivan och riktigt lyssna igenom den. (Dock är väl inte E med på just den här plattan, men det är denna som är mest prisad och faktiskt lättast att tillgå om man snabbt vill höra Armagedda).
Skivan börjar med ett suggestivt gitarr-intro som låter otroligt stämningsfullt! Som om du upplever spökerier på vinden ungefär hehe.
Introt mynnar ut i den första låten "Helvetestoner" som är rena explosionen. En riktig jävla black metal dänga, som jag fan förbannar mig själv för, hur jag inte kunnat hört den innan? Helt jävla otroligt.
Vi snackar här black metal av modell "Mörk gryning" fast i stort sett utan keyboard och inte fullt ut lika melodiöst.
Visst finns där melodier, men i jämförelse så anser jag Mörk Gryning (då synnerligen Tusen år har gått) vara rakt av harmonisk.
Det här är svartmetal för headbangare tillika för folk som vill slappna av med ett glas vin och bli omfamnad av Hin´s närvaro.
Snabba en-takter är det snålt om..här har man istället använt sig av ganska segdragen takt samt ganska mycket dubbeltramp och tyngre 3takt..ja, jag vet inte hur jag ska formulera mig, för i dessa förklaringar får jag erkänna mig vokabulärt invalid.
Hela skivan är helt otroligt stämningsfull,musikaliskt sett..mörkret verkligen kryper in under skinnet på dig och du vet inte vart du ska ta vägen..men så ska det ju också vara med tvättäkta black metal. Det behöver inte vara hypersnabba trummor, de våldsammaste rakbladsriffen och en sångare som älskar att suga av Drakh i tyska "KTHRSS".. Här bevisar killarna i Armagedda att den svartaste black metal även kan skapas ur lättlyssnad black metal alá "Sorhin" runt "Glimrande mörkrets djup".
Anser du dig vara en tvättäkta sotrockare så hoppas jag denna platta finns i din cd eller lp-samling!. Om inte.. åtgärda så snabbt du kan innan någon märker något.
Det här är en skiva som kommer gå till historien (vilket den redan gjord säkert, eftersom jag är så efter och dum i huvudet).
Till sist..ja, det finns EN negativ sak med Armageddas Ond Spiritism.. och det är lyriken. Ibland så får man kämpa lite för att ta bandet UTAN en nypa salt. Utöver det.. ett solitt mästerverk!
Spring och köp!

9 / 10