måndag 12 oktober 2009

Witchmaster - Masochistic Devil Worship (2002)

"-Har du någonting riktigt rått? Någonting där man inte ens kan hämta andan, förrän skivan är slut."
Jag fick det svart på vitt.
Polska Witchmaster, uppfyller varje "Raw black metal" runkares våta dröm.
Det här är rått på riktigt.
Efter att ha snöat in för ett tag sen på ett annat polskt band vid namn "Infernal War" så har jag blivit sugen på riktig fartfylld black metal. (pisksnärt 1080bpm bm brukar jag benämna det.)
Så jag var som vanligt i närheten av Repulsive och hoppade in och frågade ägaren om någonting i stil med nämnda I.W.
Han tvekade inte ens, utan bara plockade fram den här skivan, tvingade mig att köpa den och garanterade att jag inte skulle bli besviken.
Kom hem, obligatoriska koppen kaffe med liten skvätt mjölk, skivan på plats.
Det går igång med ett ganska bisarrt intro som behandlar skivans ämne masochistisk djävulsdyrkan, så ni kan väl lista ut själva hur det låter.
Sedan går det igång med en jävla fart. Spår nr 2 (första låten) "Ultimate satanic sacrifice" är en dänga av sällan skådat slag inom den här brutala sortens bm. Det är ett sjukt vansinne skitsnyggt ihopmixat av både hysterisk entakt, d-beat och damp-dubbeltramp.
Sången är ganska egen, och får en att tänka på punk/thrash band från 80 talet. Det är inte det typiska onda vrålet som man som svartrockare är så bekant med.
Ne, här är det mer..gormande. Arga jävla kvädelser till lyssnar, lyrik om att pierca fittor, äta sperma och ja, allt möjligt som gör livet lyckligt för en person som köper på sig obskyr black metal.
Det är ingen idé att gå igenom låt för låt här heller. Den innehar inte riktigt någon låt som lyser över alla andra. Men vill du ha din black metal så brutal som bara går, med viss thrash/punk influens så blir du garanterat inte besviken av att kolla upp detta vanvettiga band.
Jag fick vad jag letade efter. Vore helt klart synd att säga annat. Jag är väldigt nöjd.
MEN, jag kan ändå med gott samvete säga att jag också nöjer mig med det här släppet ifrån det här bandet. För den här sortens black, ger inte mig som lyssnar så särskilt mycket egentligen, bara det att man vill ibland ha någon fruktansvärt rått och skitigt och fult.
Då lyssnar jag garanterat på den här skivan eller nämnda Infernal War. Så är jag nöjd sedan.
Men som sagt den uppfyller sitt syfte och finns där för de som vågar.

Kaos i allra högsta grad!

6 /10

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar