Dissection - Reinkaos (2006)

Okey, lets turn the wheel and go mainstream.
För det kan man väl nästan säga att stockholmska Dissection klassas som? Iaf i mitt tycke.
Men jag vill ändå recensera den här skivan för att det faktiskt är bland de absolut mest sataniska plattor jag någonsin hört. I synnerhet lyrikmässigt.
Dissection kom med skivan "The Somberlain" år 1993, och jag kan tänka mig att den slog ner som en bomb. Då jag bara var 6 år vid den tiden, så var just den skivan ingenting som nådde mig riktigt då jag körde stenhårt på band som tidiga Metallica, Slayer och annan härlig heavy metal, som inte borde vara så svårt för allmänheten att lista ut.
Därefter gjorde dom en fullängdare till som hette "Storm of the lights bain" och som blev deras stora genombrott. Dock en tid efter skivan kommit ut, så åkte huvudmannen bakom bandet "Jon Nödtveit" in i finkan för medhjälp till mord.
Inte så mycket man reflekterat så mycket över då man haft nämnda skivor att gotta sig med, då båda är riktiga höjdare.
Åren gick, han kom ut och det föddes ett nytt Dissection. År 2006 såg, till fansen stora lycka, "Reinkaos" ljuset.
Vad mig beträffar som vid den här tiden gått vidare och var en renodlad grindare och körde hårt som fan med band som Nasum, RgTe och Sayyadina, brydde mig inte så mycket om det. Men när jag började hitta arga, besviken och väldigt negativt förvånad kritik på nätet om nya "Reinkaos" blev jag verkligen nyfiken. Jag var tvungen att kolla upp. Jag köpte på mig Reinkaos ifrån favvostället "Repulsive", kom hem och kände in soffan med en kopp kaffe som alltid.
Skivan börjar med ett intro som i början låter som "lugnet före stormen" och man reflekterar faktiskt inte så mycket över det.
Men så börjar andra låten.
Beyond the Horizon får dig att tänka på band som tyska Primal fear i deras mer sansade stunder. Vafan?
Heavy metal, det lät precis som renodlad heavy metal. Jag lyssnade inte ens klart, skippade till tredje låten "Starless Aeon"...Primal fear?..igen..vafaan?
jag skippade..4e låten "Black Dragon"..men snälla skona mig ifrån denna styggelse, var vad jag tänkte och skippade igen. 5e låten "Dark mother divine"..här blev jag lite förvånad, det lät fortfarande som Primal Fitta, men här fann jag mig gungandes med och jag lyssnade faktiskt klart på hela låten. Kanske började jag ha överseende med det pånyttfödda Dissection. (Jag började även fundera på om Jon blivit kristen av tiden han suttit inne).
Väl framme vid 11e och sista låten "Maha kali" var jag fortf väldigt besviken på det Dissection jag upplevde med Somberlain och Storm of the lights bain, men tyckte även att den här låten var en av dom som var lite bättre än "Primal kuk".
Jag kunde verkligen känna med alla fans som förväntat sig jordens ondaste skiva, men fick ett paket smör av märket "Becel" light.
Jag vill också passa på att säga att jag inte kollade i bookleten medans jag lyssnade på skivan. Det gjorde jag först efteråt.
...och då läste jag lyriken.
Skivan framstod i HELT ny dager. Jag befann mig i helvetets allra djupaste och svartaste hål. Förlåt Jon för att jag tvivlade.
Den här skivan innehåller den mest kompetenta sataniska lyrik jag någonsin sett, man blir alltså..vettskrämd.
Ibland, vid några få tillfällen ska man fan inte vara så snabb att döma. En del saker måste sjunka in. I det här fallet musik. Dissection´s "Reinkaos" är ett jävla mästerverk för mig idag, då jag låtit den sjunka in mer än 48 gånger.
Jon bevisar även han, här att man inte behöver mangla och låta som att man sodomiserar så många Får man bara kan, för att göra black metal.
För vad än folk säger så är det här black metal.
Även fast det låter Primal Feavy metal så är lyriken så överhängande äckligt satanisk att det även får musiken att låta så blackmetalond det bara går.
Det här är en av de bästa skivor jag någonsin har hört idag, och det tack vare lyriken som jag nästan gav fan i att läsa.
Ja, lyrik har stor betydelse för mig när det gäller musiken för "Han man inte får nämna".

SPECTACULAR!

Vila i Frid Jon Nödtveit.

10 / 10