Dsbm (Depressive Black metal) är en subgenre (även det) som blivit ökänd genom band som amerikanska Xasthur och Leviathan, svenska Silencer och Shining, och ja.. en uppsjö av hur många fler band som helst ifrån länder jag inte ens hört talas om.I detta fall är ämnets Dsbm band ifrån Sverige och heter Svarti Loghin.
Jag hade inga större förväntningar då jag köpte denna skiva, hade hört introt till titellåten "Empty world" och konstaterat att det lät väldigt fint och rogivande för att vara ett dsbm band, så såklart fick jag viss förväntning, då det är ovanligt att höra rogivande melodier ist för de illavarslande och hypermonotona toner man hört blivit kopierade flera hundra gånger.
Första låten "karg nordisk vinter" är en rätt mysig bit som minner lite grann om utmärkta amerikanerna i "Wolves in the throneroom", men dock så håller sig låtarna här "bara" runt 8-9 minuter. Finns inte så mycket mer att säga än att låten är bra, deppig på ett ändå ganska hoppfullt vis. Som också hela skivan är.
Låt nr 2 "Inner desolation" tar i stort sett upp där första låten slutar bara det faktum att här har vi två extra riff ist. Det låter som sagt bra hela vägen igenom, men det är fortf ingenting som jag personligen höjer båda ögonbrynen åt.
3e låten, titellåten och skivans höjdpunkt "Empty World" har ett väldigt minnesvärt intro som jag skrev i början, det får lyssnaren att identifiera sig på något vis med omslaget på skivan. Som om du var helt ensam kvar i hela världen och befinnandes i en höstdöd skog. Givetvis positivt, what the hell, det är black metal vi pratar om.
4e låten "The silence always returns" lever verkligen upp till det där typiska depressiva man har hört ett otal gånger, men som man aldrig riktigt kommer tröttna på. Man lyssnar och i mitten av låten finner man sig själv sitta och vara deppig.. med avsikt i all ära.
Resten av skivan manar på som ett deppigt black metal ska göra och är man verkligen into den här sidan av rocken för Han med hornen så blir man sannerligen inte besviken, sanna mina ord. Då det faktum att all olycka här blandas med hoppfullhet och skönhet gör det värt att ha skivan i sin samling.
För min egen del så hade jag gott och väl kunnat lyssna två extra vändor på "Wolves in the throneroom´s Diadem of 12 stars".
5 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar