Mgla - Groza (2008)

Detta band har hängt med mig i ett par år nu. När dom släppte sin första Ep "Presence", hade jag ingen aning om vilka det var (uppenbarligen), läste lite om dom, det lilla som gick att hitta.
Blev rätt intresserad, så jag laddade hem ett exemplar av nämnda Ep.
Wow tyckte jag, det här lät verkligen annorlunda. Jävligt typiskt black metal-ondska, men annorlunda.
Bandet heter Mgla (översatt: dimma) och kommer ifrån Polen.
Presence och ytterligare två fruktansvärt bra Ep´s senare, släpper äntligen bandet sin första fullängdare. Groza.
Här ska jag avslöja, att jag hade väldigt höga förväntningar. Iom att Epn som kom efter "Presence", och hette "Mdloscí", som innehöll två låtar, tillhör bland det absolut bästa jag någonsin hört i musikväg. Inte just BARA för att det är black metal, utan liksom hela helheten.
Mgla lyckas på något förbannat vis få fram någonting som sannerligen få black metal band kan förmedla i sin musik.
Det här är inte din typiska black metal, i 450bpm. Utan dom bygger sin svartrock mest på tretakt, och midpace på sin höjd, blandat med jävligt sköna, halvstandards-ondskefulla riff, med en touch av melankoli. Och.. ja, när dom framför allting, så låter det så förbannat jävla bra och underbart så att man känner att man skulle kunna dö och samtidigt känna att man har utrett allting man ska i livet.
Så pass jävla bra är "Mdloscí".
Jag var ganska nervös, för utifall min förhoppningar om "Groza" skulle grusas, så hade jag ju ändå nämnda "Mdloscí" och "Presence" att trösta mig med, för som jag sagt innan här bland alla recensioner, man kan ju faktiskt inte få allting.
Första låten "Groza I" 11 min.
Det som grusades var ist min nervositet. Allting släppte, och bara det efter 2 minuter in i denna långa låt.
Jag var så jävla överlycklig! Mgla hade gjort det IGEN.
Den här låten frambringar varenda liten känsla jag har i kroppen, på en o samma gång. Jag blir helt överväldigad av denna udda men ändå ooriginella bm.
Jag kan inte förklara hur det låter. Det låter standard, ja visst. Men som sagt så har Mgla någonting som, som jag sa ytterst få svartrocksentusiaster har i sin ägo när dom skapar sin musik.
Det här måste upplevas, för att förstå vad jag menar.
Den här skivan har, i min personliga åsikt, inte ett enda fel. Den är så fruktansvärt bra, så milimeter nära Perfekt.
Höjdpunkten i skivan är ungefär 5 minuter in i låt nr 2, Groza II. I solot där trummisen går lös på sin lilla splashcymbal i 1-sekundsintervaller, och samtidigt trampar det snabbaste han kan på dubbelkaggen. Ja det är så förbannat vackert att precis där.. dör jag lycklig.
Jag har dock ytterst lite kritik, som tyvärr hindrar den här skivan ifrån fullpott och det är att jag tycker att 4e och sista låten inte avslutas på det sätt jag föreställer mig när jag lyssnar igenom skivan. En 5e låt och det här hade garanterat varit min favoritskiva of all time.

Sanslöst perfekt!

9, 5 / 10