Jag skriver recensioner av black metal skivor jag hört, köpt och äger. Den här gången ska jag göra ett undantag, fast egentligen inte.Portrait är ett band ifrån Sverige, som spelar Heavy metal, somliga menar att dom spelar black metal, för har man inte hört bandet och ser över lyriken så ser man tveklöst framför sig..ja typ Nifelheim. Svart, skitig och äcklig necro black. Men inte i det här fallet, ne.
Det här minner mycket mer om King Diamond / Mercyful Fate både musikaliskt och inte minst sångmässigt.
Vokalisten låter som en klon då och då under albumets gång.
Så, är detta bra?
Jag blev väldigt imponerad av den här skivan, då jag gillar det mesta som King Diamond spottat ur sig sedan tidigt 80tal kan jag inte låta bli att verkligen ryckas med av den här sortens "blackened heavy metal". Det är heavy metal med ett jävla gung och ös om man säger så.
Tillsammans med lyriken så bildar allting en ganska tydlig bild av 5 arga herrar som vill visa att man inte behöver köra extrem-metal för att vara djävulsdyrkare. Med snygga 80tals minnande riffmelodier och härliga D-takter som angränsar till Nicko Mcbrain i Maiden.
Första låten "Hell" är en väldigt typisk öppnare för den här sortens metal, börjar lite tufft sådär med en basslinga som viskar att snart, då jävlar!.
Låten i sig är ösig som fan och man blir verkligen sugen på att plocka fram sin trummor av modell luft och bara köra.
Dom flesta låtar skiljer sig inte jättemycket ifrån första låten, och med det menar jag inte att vara negativ, visst skiljer dom sig sångmässigt och takt samt melodiöst, men det är samma härliga driv genom hela skivan. Skivans riktiga outstander till låt är nr 4 "Consecration" som har ett sådan förjävla härligt refrängsriff som jag bara vill skjuta mig när jag hör.
Fruktansvärt bra låt, och min åsikt är den här skivan guldvärd att ha om inte annat bara för den låten.
Hela plattan är minnesvärd och jag är stolt över mitt ego som la 149 kronor på den.
7 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar