M8L8TH - By the wing of Black (2004)

När jag ändå maler på om subgenrer inom Black metal, så kan vi lika gärna ta en till.
NSBM (National socialistic Black metal), här är jag faktiskt ganska osäker på vilket eller vilka band som grundade begreppet Nsbm, för som precis med Dsbm så finns det som sagt en hel uppsjö med tusen olika band från div olika för mig okända land.
Det här nsbmbandet kommer ifrån Ryssland och heter M8L8TH (Moloth, uttalar jag personligen det. 8orna förstår ni kanske själva va de står för?).
Jag fick nys om den här skivan genom olika black metal forum, där det snackats väldigt gott om den.
Blev förstås väldigt nyfiken och bänkade mig framför Total Holocaust som också faktiskt hade den.
By the wing of black heter skivan som är bandets första fullängdare, beställde, fick hem dagen efter och lyssnade.
*Blown away*. Det här var överraskning av den allra mest positiva sort. Skivan börjar med ett väldigt typiskt nasse intro där allas vår gode vän Adolf Hitler håller tal till tyskarna. Och när man lyssnar så är det inte utan att man får ont i magen, det är trots allt nazism och någonting fruktansvärt. Men ja, vad står black metal för om inte ondska?
Första låten går igång och man stiftar bekantskap med förvånansvärt bra produktion för att vara bm, snygga riffmelodier och trumtakter som skiftar mellan tekniskt dödsstuk, midpace och skön d-takt.
Och sången, eller ska kanske säga " Helvetets allra mest vansinniga vrål", är skivans absolut största behållning. Fyfan, vokalisten måste bära på väldigt mycket hat för att kunna hålla igång som han gör genom hela den här plattan. Jag har enorm förkärlek till både vansinnesvrål och breakneck-entakt.
Entakten är det dock väldigt snålt om, om man jämför med de andra takterna det bjuds på.
Här kan jag rakt av verkligen inte gå igenom låt för låt, för de flesta låtar, låter ganska lika varandra både trum-mässigt och melodiöst. Man vet bara att det låter så jävla hatiskt bra hela tiden, och skivan är verkligen inte död en enda sekund.
Däremot så har denna skiva en höjdpunkt, och det utav råge. Sista låten, titelspåret "by the wing of black", skiljer sig som sagt inte såå mycket ifrån de andra låtarna, men här har dom lagt i en extra växel på både variation och skrik.
Sångaren tar i ifrån tåspetsen och verkligen, tro mig, vrålar tarmarna ut i arslet och när skivan är slut, vill man (iaf jag) verkligen spela den igen.
Kan avslöja att jag spelade den en extra tredje gång och min flickvän var inte direkt på det bästa humöret efteråt.
Hur bra som helst i ALLA aspekter!

9 / 10