Nu har äntligen mitt lösenord, som varit borttappat, äntligen kommit till rätta igen och jag är back on track med min skivrecensions-terror.
Nu har det blivit år 2010, och tänkte vi skulle inleda med en skiva av ett band som heter "Alcest" (ett av Niege´s många projekt).
Jag tänker inte gå igenom låt för låt på den här skivan för den är helt enkelt så pass varierande, så recensionen skulle bli ett enda babbel i slutändan.
Jag kollade upp detta band nästan direkt efter jag lyssnat in mig på Niege´s projekt "Amesoeurs", och fann denna musik rätt så snarlik.
Dock så tycker jag den överhängande melankoliska stämningen duggare tätare här.
Jag får en känsla av längtan, en sorgsen saknad i form av minnen jag ser tillbaka på leende.
Första skulle kunna få i stort sett vem som helst, att falla i gråt. Den öppnar helt storslaget, som ett förlösande klimax i en riktigt bra film man precis sett på bio. Ni vet den där känslan av kunglighet man får.?
Ungefär 2 minuter in i låten sätter Niege in sin stämma och man sitter helt paralyserad och de små knottarna på armarna avlöser varandra en efter en.
Det är så vackert, det är helt underbart.
Det är en blandning av (hör och häpna igen) black metal, indie-pop, rock, relax..ja det är för svårt som sagt att beskriva Niege´s generellt fantastiska musik. Jag är helt jävla nedslagen av hur jävla skitbra den här skivan är..fram till 5e låten, härifrån börjar skivan sjunka..och det radikalt, den ändrar riktning på det konstigaste vis, och Niege hade säkert sina skäl till detta..men jag menar, afrikansk voodooritual-musik? Det är iaf vad jag "hör" när jag lyssnar på de sista låtarna på skivan.
Tänker inte avslöja mer här, men jag ska säga er:
Har ni inte hört den här skivan och är öppensinnade för all sorts black metal, och inte bara den gamla hederliga "troll i skogen" blacken, så snälla helvete..kolla upp den direkt. Ni blir inte besvikna (inte på de fyra första låtarna iaf).
Vill ni känna på vad ordet "vacker" egentligen har för innebörd? Mm precis..
Å ena sidan älskar jag verkligen den här skivan mer än jag borde för mitt eget bästa, å andra sidan kan jag inte låta bli att känna hur tung besvikelsen är när låt 5 lurar fram.
Ne fortsätt som första delen av skivan, till nästa giv. Då kommer den sannerligen bli det årtiondets bästa skivjävel!
Fantastiskt! (om det vore en EP)
6 / 10 för hela plattan
10 / 10 för enbart de fyra första låtarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar