Antingen så har den större skalan av världens black metal skallar, väldigt dåliga öron eller så är det helt enkelt jag som är för cool för mitt eget bästa, men den här skivan..ja om jag fick beskriva den med ett enda ord: Otrolig!.
Men det verkar verkligen inte vara många som håller med mig, med tanke på all kass kritik den fått. Skäms!
Sen jag för första gången hörde Funeral Mist´s debutalbum "Salvation" har jag varit en trogen lyssnare till det här bandet och köpt på mig det mesta jag kommit över.
6 år efter nämnda Salvation, meddelar huvudmannen "Daniel Arioch Rostén" (Även vokalist i Marduk, som "Mortuus") att han tagit sitt förnuft till fånga och tänker släppa nytt album, och gissa om förväntningarna blev 100%.
Så de här veckorna innan själva släppet gick vääldigt långsamma. Dock så ska jag också avslöja att jag hittade albumet på nätet 1 vecka innan släppet, och kunde jag hålla mig? Nej.
In med den i min iPod och jag skärmade i stort av hela världen genom mitt rum och la mig till rätta i sängen och knöt händerna.
Första låten går igång med ett typiskt intro gjord endast av en eller flera sjuka människor. Det är ett enda stort kaos och mitt i allting, pastor som skriker "It´s the plague" flera gånger om, helt bindgalen. Och redan här märker man av produktionsförbättring, som ofta kan vara en besvikelse när det gäller black metal.
Men när låten väl går igång och man välkomnar än en gång Arioch och hans vanvett in i sitt huvud, så glömmer man allt vad produktion, värld och tid heter. Det här är mitt Funeral Mist, det här min black metal. Rått, galet och..förvridet? kan man säga det?.
Andra låten är en riktig utstickare. "White stone" är vad jag skulle säga, en riktig stenkross, den maler på i riktigt tung och sakta tempo och Arioch med sin sjukt unika stämma mässar fram den ena blasfemin efter den andra och man bara..vill skjuta sig själv i ren upphetsning.
Tredje låten "Jesus Saves", snabbar upp tempot lite grann och liksom går tillbaka till vansinnet i första låten, den är inte heller så olik första låten, så också den här är skitbra, en karusel av ondska man aldrig vill ska stanna.
Fjärde låten "A new light" börjar med sjukt riff som gör att man bara väntar på att cymbalen ska ljuda som en chockeffekt och det gör den. Det här är i min åsikt skivans bästa spår och mycket tack vare mellanspelet, som i sig inte är särskilt originellt över huvudtaget. Just det ja..kyrkokör är vad vi pratar om. Men här passar det så äckligt bra in och när Arioch kommer in mitt i allt mys och luftar stämman med ett "oööööhh" så blir man verkligen, Smäktande galen!
Femte låten "Blessed curse" är skivans andra höjdpunkt och är en drygt 12 minuter lång, totalrepetativ tretaktsdänga i marschtempo och som har en perverterad predikant som vokalist. Spela den högt så förstår du vad jag menar med skivans "andra höjdpunkt".
6e låten "Living temples" går tillbaka till första och tredje låtens tempo och här mässas det fram blasfemier och horiga skällsord och det kryddas med vad som låter som en bakvänd barn-kyrkokör och det är givetvis så inpassande det bara kan bli.
De resterande två låtarna vill jag inte skriva någonting om, utan jag vill att allmänheten ska få uppleva skivans bästa lyrikstund iom 7e låten "Anathema Maranatha" och den.. bland de bästa avslutningar jag någonsin hört på en black metal skiva, sista låten "Anti-Flesh Nimbus" med sina mellanspel som stänger den här karusellen av den ondaste blasfemi och börjar plocka ner skeletten som återfinns, för att göra plats åt andra intet ont anande stackare som inte stiftat bekantskap med Arioch och hans av-art "Funeral Mist".
Bara så brutalt BÄSTA skivan jag någonsin hört hittills.
10 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar