Hejsan mina fula vänner, och ursäkta mig såå mycket för en månads uppehåll, varit snålt om pengar, så har inte kunnat köpa på mig någon platta förrän häromdagen.Vad har vi då här?
Ett svenskt band vid namn "Lifelover", som spelar någon sorts..depressiv black metal? Dels Ja. Jazz? Dels Ja. Psykadlisk rock? Dels Ja.
Som ni märker är det lite av allt möjligt.
Jag var inte bekant med Lifelover innan jag köpte på mig den här plattan, alltså hört talas om dom har jag och hört en och annan snutt, men inte såhär på allvar.
Lyriken tar upp storstadsliv, inre gömda känslor, sarkasm, depression och självmord. Allt som hör förstnämnda genre till.
På sång är värt och nämna har vi Kim Carlsson (känd från det betydligt mer mörka kapitlet i black metal historien vid namn Hypothermia) och han kväker, messar och (ren)sjunger ut sin s.k poesi(?).
Låt nr 1: Shallow går igång, och man stiftar bekantskap med en inte alltför obekant melodi som genast etsar sig i huvudet, det är fint och det är trivsamt.
Låt nr 2: Mental Central dialog är snarlik första låten, dock så repeteras samma textrad om o om igen här, men med ett väldigt varierat och på något sätt positivt resultat.
Det låter som några släng "Kent", lite "Woods of infinity" (<--- de som är bekant med dessa herrar förstår vad jag menar.) och om jag får säga det själv liiiite Svarti Loghin, melodiöst.
Utöver detta så är "Lifelover" ett väldigt originellt band, som fått åtminstone mig att fastna helt och hållet och tänker absolut kolla upp deras tidigare verk samt kommande såklart.
Jag behöver ej heller här gå in och ge min egen version på resterande låtar då jag faktiskt finner någonting nytt hela tiden.
Så, till er som gillar Hypnotisk dsbm med jazzvibbar (ergo= någonting annorlunda) ska absolut kolla upp detta. Jag rekommenderar å det grövsta.
8 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar