Trist - Sebevražední andělé (2007)

När man ändå är i gasen och surrar på om DSBM, så vill jag stolt visa upp denna skiva som jag köpte på mig häromdagen för väldigt överkomliga 60kr. Hade läst lite om det här enmansbandet innan, och blev lite halvt intresserad då det är så pass många som höjer denna skiva till självaste guds röv.
Skivan består av två låtar som är dryga 20 minuter vardera. (som om man blir förvånad vad gäller den här subgenren), men utan dess långa längder så skulle man inte ha en suck till chans att försöka leva sig in i vad det är "Trist" vill berätta.
Bokstavligen har jag faktiskt ingen aning, vad gäller lyriken, men då huvudmannen tidigare och senare gjort splittar med svenska Kim Carlsson ifrån Hypothermia, Kyla och Lifelover, (även har de två ett projekt vid namn "life is pain".), så kan man ändå ha en automatisk hum om vad lyriken säger.
Del I på skivan, alltså första låten som är betitlad skivtiteln, går igång och man känner direkt hur det aktuella rummets temperatur till långt under normalt och man börjar känna sig hängig och lite allmänt ledsen.
Jag var beredd på att det skulle vara depressivt, vafan det är ju som sagt Dsbm. Men jag var inte beredd på att det var så sjukligt ledsamt och atmosfäriskt, med andra ord så har jag aldrig någonsin känt att det varit så mysigt att må dåligt och ha ångest, någon gång.
Det är väldigt repetativt med väldigt få övergångar och riffbyten, men själva grejen är att just det repetativa är där för att man ska sjunka så långt in i musiken som möjligt. Verkligen hänge sig åt den.
När de 20 minuterna av första låten tonar ut och man sitter i några sekunders tystnad, så kommer jag på mig själv sitta och glo rakt ut i tomma intet och vara 50% segare än jag brukar när jag hört någonting långt och slött, typ danska "Nortt" är ett exempel.
Andra låten går igång och man dras återigen med ner av Trist´s otroligt repetativa, men samtidigt sjukt vackra atmosfär. Och då denna låt också ligger runt 20 min, så börjar man verkligen bli orolig för sin egen hälsa i mitten av låten, om man någonsin efter skivans slut kommer vara densamma man var innan man ens hörde skivan.
Detta är någonting verkligt stort, och för den som älskar Kim Carlssons ena projekt "Kyla" borde det här vara livets största skatt att ha i sin ägo.
Det är så fruktansvärt vackert, men det gäller att även kunna definiera vackert på det rätta viset när man en gång hängett sig åt vad tjeckiska "Trist" förmedlar.
Det här är inte för alla, sanna mina ord.
Makalöst!

9 / 10